Jag hörde det karakteristiska klippkloppandet långt innan doften nådde mina näsborrar. Solen gjorde asfalten nästan flytande och jag anade att det inte var alltför lätt för hästen att gå på vägen. Mannen som red tittade bort när han passerade och jag såg en lång, vit sladd hänga ned vid ansiktet och förstod att han hade hörlurar instoppade i öronen. Jag cyklade in så långt på sidan som jag kunde och motstod impulsen att klappa på djurets bakre del.
Ett lågt morrande fick mig att hoppa till. Den stora kattens huvud blev synligt i samma sekund som jag stannade och klev av cykeln. Försiktigt smög jag ned i diket och lade mig platt på mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.