På södersluttningen vid norra änden av sjön, just där skogen slutade och bildade skydd mot norr låg en liten gård gjord av tjocka bruna timmer. Bredvid stod ett fallfärdigt skjul som någon försökt måla svart, men som en gång verkade varit grönt. Den slingrande grusvägen slutade vid huset. Bakom det låg en hög skog med tjocka tallar och granar i en salig röra. Gården kallades Ödegården men beboddes av en gammal kvinna som påstods vara över hundra år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.