En början-421

Jag vaknade av att fåglarnas kvittrande tystnat. Olas sovsäck var iskall så han hade gått upp för länge sedan utan att väcka mig. Antagligen för att studera korparna. Jag höll mig därifrån, tyckte de var läskiga med sin otäcka stirrande blick, och den vassa näbben. Sakta drog jag ned dragkedjan på tältet och möttes av stickande solsken. I trosor och t-shirt klev jag ut i gläntan och ropade på Ola, men fick inget svar. "Vännen, var är du? Ola? Hallå?" Det var då jag såg dem. De satt överallt. I granar och tallar, på bergets sluttning, till och med på stenarna utanför tältet. Tysta studerade de mig med iskalla ögon. Någon flaxade med vingarna, en annan pickade med näbben mellan klorna som om den rensade bort något, Försiktigt backade jag in i det fladdrande tygstycket och tänkte krypa in när korparna lättade och flög upp i en spiral. Runt, runt flög de. Högre och högre. Hundratals. Täckte himlen som ett svart tak.