26 augusti 2013

En början-422

Jag älskade min mamma. Önskade intensivt att mitt ljusa hår skulle bli lika rött som hennes. Vi var inte alls lik varandra utseendemässigt, men jag kände i mitt hjärta att vi hörde ihop. Hon följde mig vart jag än gick och lät inte mina vänner komma in förrän hon via datorn googlat på deras föräldrar. Vårt hem liknade en borg och över fönstren hade hon placerat grova, vita järnstänger. De skulle hålla bort elaka människor sa hon och jag nickade när hon bistert la till att min pappa säkert skulle velat det om han hade stannat kvar. Att jag varit hans ögonsten, men att han svek oss och stack iväg med en annan kvinna.
   En dag när mamma åkte iväg från mig för att göra veckohandlingen frågade jag om jag kunde få följa med. Mamma skakade på huvudet och rättade till kjolen på den röda dräkten hon bar. Efter att dörren låsts utifrån hörde jag bilen starta och åka iväg med en rivstart. Snabbt sprang jag upp på övervåningen och satte mig med läxorna i historia som jag lovat mamma. Hon lärde mig allt om livet och berättade att en dag skulle jag också få gå ut. En dag när världen lugnat ner sig och det var riskfritt att gå ut. Jag hade aldrig frågat mamma hur det kom sig att hon kunde gå ut, men...jag var bara nio och förstod att förklaringarna skulle komma med det andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...