Vägskälet hade vi passerat flera gånger, ibland på natten, ibland på dagen. Det var ingen hemlighet för någon av de närvarande, men idag, var det något hemlighetsfullt över sättet att köra förbi de stora körsbärsträden som stod i slyet, och päronträdet med ljusgula frukter. Sanningen om vad som hänt i huset som inte längre fanns där hade lamslagit hela bygden. Platsen blev helig, varje skugga tyddes till spöklika gestalter på jakt efter hämnd. Ingen, absolut ingen bromsade in och sträckte på benen som människor gjort förr i tiden. En stor sten stod på samma plats som huset stått, med en grov inskription som knappt gick att tyda. Ibland längtade jag efter att stanna och läsa, något drog och slet i mina tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.