En början-426

"Det gick fort. Jättefort. Ena sekunden stod han på land, andra låg han nere i vattnet och ropade på hjälp", viskade jag och hoppades att revorna inte skulle synas på mina armar. Jag drog ned ärmarna på jumpern så långt att de nådde över knogarna och höll fast så hårt att händerna värkte.

" Var ni ensamma på klippan?" sa den unga polisen och skrev något på blocket.

Jag nickade.

"Bara en fråga till", fortsatte han och tittade ut över havet. "Varför räddade du inte honom? Du hade kunnat hoppat efter." Han tog ett hårt tag i min ena hand och jag kände ärmen åka upp. " jag vill inte låta elak, men..."

"Jag kan inte simma", sa jag så snabbt att bokstäverna snubblade på varandra.