"Rör den inte", fräste Magnus och slog igen kistan jag nyss öppnat.
"Förlåt", sa jag och ställde mig en bit från honom. "Jag visste inte att den var hemlig."
"Det är den", mumlade han och vägrade möta min blick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.