10 september 2013

En början-437

Det första tecknet var att vattnet i vasen som stod på bordet krusade sig. Ljudet kom långt efter, mullrandet därpå. Att stå där jag placerat mig kändes inte längre som någon bra ide'. På skakande ben tog jag mig så snabbt det gick nedför berget och skyndade efter de springande människorna. Hattar flög av dem och resväskorna de bar öppnades. Paniken var ett faktum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...