Vild och vacker, det var vad hon var Hillevi. Stark och slängd i käften sa männen också att hon var, men det enda jag såg hos henne var de mycket säregna gulgröna ögonen. För länge, länge sedan hade jag sett ett par likadana. Långt innan Hillevi kunde vara född. Med stapplande steg tog jag mig tillbaka till lugnet i stugan och försökte komma ihåg namnet på honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.