Rickard lutade huvudet mot datorskärmen. Skulle minnet någonsin komma tillbaka? Främmande människor klappade honom på huvudet och sa snälla ord. Ett barn tittade på honom med ögonen fulla av tårar. Det bar honom emot att lyfta handen och lägga den på pojkens huvud, men kvinnan med svart hår hade sagt att den lille var hans son. Rickard ville inte fylla på sorgen han speglade sig i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.