En början-454

Kyrkogården var tom. De svartgråa stenarna stod tätt intill varandra och ett lågt sus hördes när vinden for ut och in genom dem. Den svarta grinden gnisslade när jag öppnade den och slog igen med en smäll då mina händer lämnade den kalla metallen. Jag såg ett bananskal på vägen och plockade upp det. Öppnade en av soptunnorna jag passerade och släppte det i den. Ett lätt regn föll över mig. Stegen till graven gick alldeles för fort. Inskriptionen fick min mage att göra saltomortaler av obehag. Jag skulle nog aldrig vänja mig vid att hon låg här. Tanken att jag skulle kunna ringa det välbekanta numret och höra hennes mjuka röst var alldeles för etablerad i hjärnan.