"Come ti chiami?"läste Katja och strök det mörka håret bakom öronen.
"Ursäkta, men vad gör du?" sa Alvar och rynkade ögonbrynen.
"Läser italienska. Jag tänkte att du och jag skulle åka dit i år. Till julen eller så", fortsatte Katja och pekade på en bild på en sandstrand med badande människor.
"Nä vet du vad", sa Alvar och fnös. "Det vet väl alla att de där underliga männen hänger som blodiglar efter tjejer oavsett hur de ser ut."
"Var det där en pik till mig?"
"Vad menar du?"
"Oavsett hur de ser ut, sa du."
Katja knep ihop munnen så att Alvar tyckte den liknade en liten, rosa ros.
"Jag vet mycket väl att jag inte är snygg. Inte ens söt", viskade hon och torkade en tår som lurat sig fram.
"Men älskling. Du är visst snygg, eller iallafall söt."
"Hmpf. Sådär säger du bara för att blidka mig."
Alvar kände sig inträngd i ett hörn. Vad han än sade skulle det bli fel. Han tittade ut genom hallfönstret och pekade på grannarna som spelade badminton. "Ska vi fråga om vi får joina dem?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.