Halloween. Den där hemska tiden när jag inte vågade öppna dörren i skräck att någon skulle hoppa fram och skrika bu. Barnen älskade den, men jag fasade för nätterna då monster och annat oknytt smög runt huset. Vem visste egentligen vad som var vad? Om det nu fanns riktiga monster så passade de säkert på att komma fram de där nätterna och dagarna. Terry skrattade åt mig och tyckte jag var tramsig, samtidigt som han förbjöd mig att yppa ett enda ord om mina farhågor. Av den anledningen sa jag inget till dem eller Terry när jag såg henne eller honom, eller detet som jag väl mest föredrar att kalla det. Klorna utmärkte djuret mest, och de vassa tänderna.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.