Halloween. Den där hemska tiden när jag inte vågade öppna dörren i skräck att någon skulle hoppa fram och skrika bu. Barnen älskade den, men jag fasade för nätterna då monster och annat oknytt smög runt huset. Vem visste egentligen vad som var vad? Om det nu fanns riktiga monster så passade de säkert på att komma fram de där nätterna och dagarna. Terry skrattade åt mig och tyckte jag var tramsig, samtidigt som han förbjöd mig att yppa ett enda ord om mina farhågor. Av den anledningen sa jag inget till dem eller Terry när jag såg henne eller honom, eller detet som jag väl mest föredrar att kalla det. Klorna utmärkte djuret mest, och de vassa tänderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.