Sand, tänkte Jonas, men...hur kan jag ha sand mellan fingrarna...och varför smakar det salt om läpparna. Han famlade efter de svarta glasögonen och den vita käppen som var hans stora stöd i livet. Som vanligt kände han inte benen. De var förbrukade. Det var då han hörde det...vågor som slog mot stranden. Det måste vara en mardröm, tänkte Jonas och nöp sig hårt i armen. "Aj!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.