31 oktober 2013

En början-485

Regnet föll fortfarande. Det slog så hårt mot marken att lera skvätte upp på mina ben. Det gjorde inget. Jag älskade regn, bara inte idag. Min bröllopsdag borde vara solig och mina tankar borde vara hos honom - mannen jag skulle leva med resten av mitt liv. Borde ja, men var inte. Istället trängdes jag in i ett hörn och såg en annan - kvinnan jag mött ute på krogen och fullständigt ätit med blicken. Hon hade gett mig något jag aldrig fått förut och tydligen sett något hon gillade hos mig. Banalt, jag vet, men det var så det var.
Stegen uppför kyrktrappan var tunga. Jag ville inte såra Edward som lämnat England för min skull, men skulle jag kunna leva i lögn?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...