2 november 2013

En början-487

Farmors röda pelargoner var berömda över hela stan. Hon hängde dem varje vår på balkongen och ställde ett litet körsbärsträd intill. Blommorna lockade till sig både fjärilar och bin.
Väl medvetna om farmors frukostvanor placerade ett antal gröna finkar sig på det lilla träbordet och väntade på en smula eller två. På ett klädstreck över balkongen hängde farmors vita trosor och korsetter. Ofta stannade folk nedanför balkongen och tittade upp mot farmor som vinkade glatt. Väggarna var täckta av gröna växter av alla de slag och på fönstret hade hon klistrat fast en svart siluett av en fågel. När frukosten var över lämnade hon tallriken kvar och stängde dörren noga, sedan stod hon med näsan tätt mot glaset och tittade på fåglarna som åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...