4 november 2013

En början-488

När Kajsa dog fick jag några av hennes  efterlämnade föremål. Hon var egentligen min mormor och hade själv bestämt att just jag skulle ha dem. Det var mycket länge sedan vi sågs och jag mindes knappt hur hon sett ut. Mamma gick omkring med ögonen fulla av tårar och grät ännu mer när paketet från mormor dök upp. Mannen som lämnade över det blev generad och skyndade snabbt iväg när han stängt dörren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...