6 november 2013

En början-490

Steget över kanten skulle vara så enkelt. Det krävdes bara att jag satte den ena foten framför den andra. Ändå kunde jag inte göra det. En snabb blick mot den svarta asfalten långt, långt därnere fick håret att resa sig. Det gjorde säkert ont, och om jag överlevde...vad hände då? Rullstol? Eller? Ligga resten av livet som en grönsak?
Dörren slog upp och ut på balkongen närmast mig kom en gammal tant med käpp. Hon muttrade något och greppade tag i min arm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...