6 november 2013

En början-490

Steget över kanten skulle vara så enkelt. Det krävdes bara att jag satte den ena foten framför den andra. Ändå kunde jag inte göra det. En snabb blick mot den svarta asfalten långt, långt därnere fick håret att resa sig. Det gjorde säkert ont, och om jag överlevde...vad hände då? Rullstol? Eller? Ligga resten av livet som en grönsak?
Dörren slog upp och ut på balkongen närmast mig kom en gammal tant med käpp. Hon muttrade något och greppade tag i min arm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...