Sanden blåste i ögonen på mig och jag drog ett djupt andetag när pyramiden syntes. Åh så jag drömt om det här. Att kanske till och med få gå in i den stora byggnaden och dra med fingertopparna över väggarna som sett så mycket. Guiden som hade ett tjockt tygstycke lindat runt huvudet nickade mot mig och pekade mot pyramiden. Orden han sa betydde inget för mig. En dag skulle jag lära mig språket, det hade jag lovat min morbror, men till att börja med ville jag andas in luften där inne och drömma mig tillbaka.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.