5 november 2013

En början-489

Sanden blåste i ögonen på mig och jag drog ett djupt andetag när pyramiden syntes. Åh så jag drömt om det här. Att kanske till och med få gå in i den stora byggnaden och dra med fingertopparna över väggarna som sett så mycket. Guiden som hade ett tjockt tygstycke lindat runt huvudet nickade mot mig och pekade mot pyramiden. Orden han sa betydde inget för mig. En dag skulle jag lära mig språket, det hade jag lovat min morbror, men till att börja med ville jag andas in luften där inne och drömma mig tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...