19 november 2013

En början-501

Jag hade varken sett eller hört ett enda litet ord från mina föräldrar på flera år, när en dag ett brev dimper ned på min hallmatta. Jag kände igen mammas snirkliga stil och satt en lång stund med brevet i knäet. Vad kunde de vilja mig? Flytten från Sverige hade varit både plötslig och ovanlig. Det enda de tagit med sig var ett ombyte med kläder, pass och plånbok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...