"Det skingrar tankarna och får mig att tänka på annat", säger Anna med sänkt blick. "Jag har svårt att stiga upp om morgnarna utan det här", fortsätter hon och öppnar den knutna näven som är fylld av ett vitt pulver. "Jag hade aldrig för avsikt att bli fast."
Tårarna steg upp i mina ögon och tog bort synen jag önskat att jag aldrig sett. Plötsligt förstod jag varför hon alltid bar långärmade tröjor och byxor. Min vän hade stuckit sönder varenda ven som fanns och var riktigt, riktigt illa ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.