Änkan Siegler hade länge haft för vana att placera sig på nedersta trappsteget varje morgon och satt sedan där med drömmande blick och en halv otänd cigarrett mellan fingrarna. Kakorna hon åt varje natt hade börjat synas runt magen och ölburkarna som tömts på sitt innehåll stod travade på varandra ute i hallen. Änkan drog morgonrocken tätare runt sig och nös.
"Atschi", sa en mansröst.
Änkan Siegler tittade snabbt åt det håll rösten kom från, men såg ingenting.
"Äh, jag har väl hallucinationer", muttrade hon och öppnade ölburken hon höll i handen. Det bubblade upp öl över handen och ned på trappsteget.
"Psch", sa mansrösten.
Nu blev änkan sur. Vem var det som jävlades med henne och hur vågade han göra det. Såg han inte att hon var upptagen? Att hon hade sorg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.