"Nu tar jag saken i egna händer", fräste Cecilia och drog ihop det ljusa håret i en hästsvans. "Jag har inte tid att vänta längre."
Jag tog upp tidningen hon slängt på bordet och läste artikeln. jodå, hon skulle få svårt att förklara sig, men saken skulle vara glömd inom några veckor eller månader. Det som hänt var ingen vanlig händelse i vår by. Alla visste allt om alla och jag visste ungefär vad som väntade då Cecilia gick ner till Icabutiken. Nyfikna ögon skulle följa henne och outtalade frågor skulle finnas på allas läppar.
"Följer du med? Snälla du kan väl?"sa hon och tog min hand.
Jag vred mig olustigt och tittade mot mitt rum. Den limegröna tapeten lyste i solskenet som föll in från fönstret.
"Snälla?" fortsatte hon och lade huvudet på sned. De bruna ögonen verkade borra sig in i mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.