Som vanligt var bussen full. Tindra höll hårt i den gråa metallstolpen och gjorde allt för att hålla balansen när chauffören sprängde genom kurva efter kurva. Illamåendet pockade på men trycktes ned av beslutsamhet och rädsla. När de äntligen kom fram till båten såg hon att det var höga vågor. De verkade sträcka sig mot båten för att försöka dra ned den. Tindra bannade sig själv för att hon inte åkt hem tidigare. Hon visste mycket väl att det här hände varje höst.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen
Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.