21 december 2013

En början-530

Jag bet ihop och tog i av alla krafter, men...dörren rörde sig inte. Mörkret i källaren trängde in i mitt medvetande och benen darrade utan att jag kunde stoppa dem. Trevande tog jag mig till andra änden och tryckte på dörren som nyss stått på vid gavel. Låst. Ögonen vande sig sakta och jag gick till vårt förråd där jag urskiljde backarna som mamma förvarade potatisen i. De flesta förråden var låsta med stora hänglås, men här och där stod dörrarna på vid gavel. Ett svagt sus kom från ventilationshålet i väggen och jag kände kylan omfamna mig. Hur länge skulle det dröja innan någon kom ner hit? Tvättstugan användes flitigt och jag hörde maskinerna gå runt, runt. Undrar om mamma förvarar några filtar i förrådet? tänkte jag och öppnade dörren. Efter att ha trevat runt bland gamla tidningar, mattor och annat junk en lång stund, gav jag upp. Fingrarna var stela och jag märkte att tungan fastnade i gommen. Vatten, jag måste ha vatten, tänkte jag och gick mot tvättstugan. En smal springa av ljus ledde mig rätt och för någon sekund kände jag hopp. Det var öppet...eller.... Svärande insåg jag att det bara var en dåligt tätad dörr det handlade om. Jag slog knytnäven mot dörren flera gånger och svor ännu mer. 
"Sch", väste en mansröst i mörkret. "Du skrämmer dem."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...