Härom natten drömde jag en mardröm där jag inte mindre än tre gånger var nära döden.
Jag åkte i en tunnelbana som for av spåret och nedför ett berg. Tur som var satt jag längst bak och hamnade i brytpunkten där vagnarna delades. Med andan i halsen kastade jag mig ut ur vagnen och hamnade på en klippskreva som brast och lämnade mig. Jag ramlade ner, ner och landade på en tunn gren. Mina kläder var sönderrivna och jag såg resterna av tunnelbanevagnarna ligga långt under mig.
Plötsligt brast grenen och jag hörde någon ropa: "Ta min hand. Skynda dig."
Med en snabb rörelse sträckte jag min hand mot rösten och skrek så det ekade.
Jag hann inte se vem som räddade mig, och vaknade svettig med bultande hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.