Jag målade min dotters naglar med lila nagellack, prydde hennes hår med små, vita blommor, och band ett blått sidenband runt det ljusa, långa håret. Allt för hans skull, den som i framtiden skulle bli hennes man. En främling som flyttat till vår stad och öppnat en bokaffär. Hans röst var hög och stark, kroppen smal och lång. De var ett vackert par med framtiden liggande framför sig. Alicia lyfte glaset med vin till sina läppar och skålade tyst. Jag och hennes pappa hade trott att vi skulle få behålla vår älskade unge hemma för alltid.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.