Tiken gick runt i en cirkel när jag såg henne. Runt, runt utan att stanna. Till slut lade hon sig ned och vilade, men höll hela tiden öronen på spänn. Jag älskade att se de vackra djuren röra sig. Musklerna under den tunna, beigebruna huden avtecknade sig i solnedgången och jag hörde valparna gny när de tumlade ut från grottan de gömt sig i. Jag var på min livs resa. Låg ute på Australiens savann och studerade Dingos i deras hemmiljö. En enormt spännande och farlig dröm av värme och djur.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.