Hålet var inte längre lika stort och jag insåg att snart, mycket snart skulle det vara stängt, och jag arma människa hade två val. Antingen kunde jag ta sats och springa så fort jag någonsin kunde, eller också stå stilla och invänta det oundvikliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.