En början-551

Olof slet till sig jackan som hängde över kökssoffan och drog upp ytterdörren så häftigt att den slog i fönsterkarmen. Han tänkte inte stanna en minut till i det här huset. 
"Du kan inte bara smita så här", sa pappa lugnt."Olof, för i helvete. Vi är en familj."
Jo visst var de en familj, tänkte Olof och tog ett steg ut. Kylan slog emot honom och han drog ihop jackan. En trasig familj, fortsatte han tänka och vände sig mot dem. Pappa hade blivit gråhårig och storebror Johan såg trött ut. Mamma stod kvar i sovrummet där de börjat bråket. Hennes hår var stripigt och byxorna hade fläckar överallt. Armarna hängde längs sidorna och hon grät stilla.
"Kom nu", sa pappa och lade en hand på Olofs axel.
Handen brände genom tyget och Olaf ville krypa in i hans famn, men kunde inte. "Om jag ska överleva måste jag bort härifrån", mumlade han och mötte pappas blick. 

Kommentarer

Populära inlägg