Stenen tyngde i kjolfickan.
Han ville kasta bort den men vågade inte. Sia hade sagt att den var magisk. Joel trodde inte riktigt på henne, och ville fråga de andra i gänget. De borde ha vetskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.