En naken, ung pojke stod lutad mot fönstret med en klubba i munnen och handen över sitt organ som ett skydd. I fönstret på andra sidan stod en flicka i femtonårsåldern och fnittrade. Så hade de stått varje kväll i snart ett år nu, och ingen vågade ta det magiska steget att vinka.
Hanna vände sig bort och ropade till sin lillasyster att komma. De var ensamma hemma igen. Pappan hade lämnat huset redan klockan två och mamma hade gått på kvällen. Teater, tänkte hon och såg framför sig hur föräldrarna stod på scenen och läste replikerna de brukade öva på kvällarna. Jag ska också bli scenartist. Hon tog några steg fram mot fönstret igen och gick upp på tå, väl medveten om sin graciösa rörelse. Den tunna kjolen rörde sig när hon gjorde en, två, tre piruetter efter varandra. Fönstret var hennes scen. Det var där hon vågade allt som hon inte vågade i vanliga livet.
Systern satte sig på golvet och följde Hanna med blicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.