9 februari 2014

En början-569

Det var ett nådens år sa prästen. Han skrek med barsk röst att vi skulle glädjas över att vi fick leva, och att vi borde skänka av vårt överflöd till kyrkan. Jag lät blicken vila på familjen framför mig. Jag visste att pappan var skomakare och att paret välsignats med inte mindre än tio barn. Han såg sliten ut och ögonen var tunga när han mötte sin hustrus blick. Ett kort nick från henne skjutsade upp honom till stående.
"Vi har inget överflöd", sa han stilla. "Hos oss svälter barnen."
Prästen ignorerade honom och fortsatte sin predikan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...