Vargen smyger över snötäckt mo och sätter sig på snön. Han vänder nosen mot månen och ylar högt. Det ligger rimfrost på pälsen och han är så mager att revbenen sticker ut. Natten är på väg att gå över till gryning, men han har fortfarande inte hittat något ätbart. Det klirrar om tassarna när han rör sig. Vattnet han gick genom har nämligen frusit till is. Med slutna ögon vänder han sig upp mot månen igen, och ylar så högt han kan. Rädslan har successivt ersatts av beslutsamhet, men hittills har det inte gett något resultat och det börjar bli akut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.