I månstrålarnas sken trädde bilden av ett ansikte fram på berget. Där munnen fanns såg jag en stig som ledde in i det. Ögonen var slutna och jag förväntade mig hela tiden att de skulle slås upp. Över den öppna munnen avtecknade sig en mustasch som inte slutade förrän den nådde marken nedanför.
Försiktigt, för att inte väcka min bror, smög jag fram till öppningen och försökte ställa mig på tå för att se in. Ett dovt mullrande fick mig att backa. Jag tittade bakåt på min bror som fortfarande sov. det här var mitt äventyr, han fick säga vad han ville. Några fladdermöss avtecknade sig mot månen och en uggla flaxade snävt över mitt huvud. Nattens mörker lystes bara upp av brasan vi tänt.
Jag skakade på huvudet åt mitt beslut att gå in, men gjorde det ändå. Några timmar tidigare hade berget inte haft något ansikte. Ett stort antal blåklint växte längst upp, men annars var det kalt. Hade varit då i alla fall. I solen.
Mina händer mötte en sträv vägg som då och då buktade ut. Väl medveten om dumheten att gå i sandaler på ett dylikt ställe, tog jag två bestämda steg in, och stannade för att lyssna. Doften av unkenhet mötte mina näsborrar så starkt att jag ryggade tillbaka. Det sved i ansiktet och jag såg ett svagt ljus långt fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.