Hon kunde lika gärna tas för att vara en ung tjej i säg femton, sexton år. Hennes korta, mörka hår låg tätt slickat mot huvudet, och de tajta jeansen följde hennes slanka kropp. På ena fingret bar hon min skapelse från gårdagen, en silverring med tunt guld ringlande över. Hennes fötter var små och för dagen utan strumpor och skor. Hon satt på stenbryggan med ansiktet mot solen, fötterna dinglande några centimeter ovanför vattenytan. För stunden harmonisk, med ett leende lurande i mungipan.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen
Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.