Min barndom var för jävlig. Farsan drog samma dag jag fyllde fem, och morsan söp. Vi var den ultimata utmaningen för socialen. Syrran flyttade till en fosterfamilj och fick det något bättre, men rymde efter ett år.
Idag bor jag i en egen lägenhet. Några av mina vänner vet hur jag hade det som liten, men de flesta anar inte ens. Jag knegar på ett bageri och åker utomlands en , ibland två gånger per år.
Egentligen har jag det ganska bra.
Veckan efter att jag fyllde sexton ringde farsan. Han presenterade sig inte ens, bara hasplade ur sig att jag måste komma till fiket nere på hörnet. Att jag skulle ta med mig passet och pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.