En början-614

Det var året då Tom brukade åka med tunnelbanan mellan stationens ändpunkter. Fram och tillbaka hela dagen. Han tyckte om att stå i vagnen längst bak, känna att efter honom fanns inget. Ett steg ut och allt skulle vara över, eller inte. Han hade sett i dagstidningarna att de som kastade sig framför tunnelbanan överlevde, men med hemska skador. Med händerna mot den kalla rutan såg han landskapet rusa förbi. Färgerna flimrade inför ögonen, rött, gult och grönt, ibland blått. Folket på perrongerna stod i klungor när tunnelbanan åkte in. De trängdes och tryckte på för att komma in först. Ljudet från bromsarna fick honom att reagera instinktivt, lägga händerna över öronen och grimasera av smärta när det nådde den tunna trumhinnan.