Metreven nådde knappt upp till bron. Miranda lade sig ned på mage och tryckte ut huvudet under det murkna träet. Det hisnade i magen när hon tittade ned på vattnet nedanför, men samtidigt ville hon inte visa de andra vilken fegis hon var. Långt därnere såg hon flötet ligga och guppa. Åh, om hon ändå kunde få napp snart. Det värkte i armen som hon sträckte ut och det kliade i fingret där hon knutit fast reven. Ena foten hade somnat och en envis mygga stack henne om och om igen i ansiktet.
Där, hoppade flötet till, och där, och där dök det.
"Mirran, du har napp. Skynda dig", ropade Andrea. Du tappar den annars."
Miranda drog åt sig armen och vevade upp reven runt den. En liten fisk hängde i luften. Kroken satt fast i läppen på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.