Kajsa vände sig om mot mannen som rört hennes arm. En liten, mörk man med stickande ögon stod bakom henne. Han luktade cigarr och vitlök.
"Ursäkta, jobbar inte du som journalist?", sa han med en pipig röst som skar i hennes öron.
"Ja, vad är det frågan om?", svarade hon.
"Ni kan få en bra historia av mig. Ett riktigt scoop", sa mannen och sänkte rösten till viskande. "Det är sådant som du gillar att skriva om. En riktigt smaskig historia."
Kajsa knep ihop ögonen till två smala springor. "Så", sa hon dröjande, "vad skulle det vara för historia?"
"Vad får jag?", sa mannen och tystnade.
"Får?"
"Ja, du hystar säkert in en massa pluring för det du skriver, så vad får jag?"
Kajsa skrattade. "Jaha, det var där skon klämde. Jag vet ju inte ens vad det handlar om, din lilla historia."
"Du måste lova mig en sak", sa mannen och böjde sig mot hennes öra och viskade: "Du får absolut inte vända dig till polisen. Inte ett ord."
"Det är svårt för mig att lova något dylikt. Det förstår du nog själv."
"Det är villkoret. Annars berättar jag inget. Lova."
Kajsa ryckte på axlarna och sträckte på sig. "Först vill jag höra vad det handlar om."
"Jag kan ge dig allt om stölderna nere i hamnen, personerna som gjort det och var du hittar stöldgodset."
Kajsa blev med ens intresserad. "Har du varit med?"
"Åh nej, inte jag inte, men jag känner dem som varit med."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.