"Visst är det typiskt att han kommer in till vår tomt, samma dag som jag står på en stege och slipar väggen på garaget, intäkt i damm. Av alla dagar väljer han just den dagen."
Mimmi skrattade
"Det är inget att skratta åt", fräste Linda och satte upp sitt långa, ljusa hår i en tofs. Jag hade pappas gamla snickarbyxor och ett slitet linne på mig. Manuel tittade på mig som om jag var något katten dragit in. Naturligtvis var han inte där för min skull, han och brorsan har blivit kompisar. Jag har kämpat så för att Manuel ska se mig, men inte så som han gjorde då."
Mimmi kramade om henne och drog lekfullt med handen genom henne lugg. "Äh, det är säkert ingen fara. Det är väl bara charmigt?"
"Åh, vad du är jobbig. Fatta att jag har trånat efter honom över ett år nu. Ett år."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.