"Hur gör man", sa Linda och drog i en av de svarta trådarna. "Är inte det här farligt?"
Jag funderade några sekunder på att tala om vad jag egentligen arbetade med, men slog snabbt bort sådana tankar. Det var lika bra att hon inte visste något. I hennes värld jobbade jag på posten som lantbrevbärare, och de gånger jag inte kom hem förrän framåt morgonkvisten jobbade jag helt enkelt extra i sorteringen. Olyckligtvis hade hon kommit hem tidigare än jag räknat med, och hittat det jag höll på att sätta ihop. Förhoppningsvis skulle hon inte tänka mer på saken, och glömma synen, men det såg mörkt ut. Jag hade fått ett problem. Ett stort sådant. Yppade Linda en enda stavelse om det jag gjorde skulle vi nog inte överleva månaden. Eller ens dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.