Jag stod framför ett av världens vackraste ställen - Monets trädgård, stället där han hämtat idéen till sin underbara tavla. Bussresan genom vindlande berg hade varit mer än jobbig och jag längtade desperat efter en iskall öl och en dusch. Kameran som jag noggrant laddat hemma hos mina föräldrar hade dött. Det fanns ingenting annat att göra än att försöka ta in så mycket som möjligt via ögon, öron och näsa, och därefter försöka få ner alla tankar och känslor på datorn, för vidare färd till min redaktion. Förhoppningsvis skulle de andra få fram fotografier som jag kunde använda i, men min största önskan hade varit att använda mina egna. det fanns ju trots allt en chans att någon tyckte om dem så mycket att min tynande tillvaro som fotograf skulle bli mer framgångsrik.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.