19 maj 2014

Vissa kommunicerar bättre med blommor än med människor

Tillhör du dem som njuter av att vara ensam, och inte får lappsjuka av att befinna dig långt från ära och redlighet? Eller, får du fullständigt tuppjuck av att vara längre från stan än tre kilometer, det vill säga gångavstånd? 
En gång i tiden var jag själv en person som aldrig kunde vara still. De få gånger jag tog mig från storstaden (Stockholm) till min lilla barndomsstad Söderhamn, hade jag bråttom tillbaka till larmet som jag blivit beroende av. Med Ugglas låt ,Varning på stan dunkande i freestylen åkte jag tillbaka till Stockholm. I mitt huvud cirkulerade tanken på nästa besök på discot, nästa pass på gymet och killen som just då fanns i mitt liv, eller inte. Ett ganska ytligt liv som de nätter jag inte var på discot tillbringades vid skrivmaskinen. Sida efter sida hoppade ur maskinen som jag sedan satte in i pärmar. Dikter, dagboksinlägg, noveller, ja allt du kan tänka dig sprutade fram ur min hjärna.

Efter att ha flyttat runt några år hittade jag en lägenhet på Söder som jag delade med kackerlackor och underliga typer i lägenheterna bredvid. Det fanns bara en dusch per våning och det brann i huset med jämna mellanrum. Brandkåren och polisbilen åkte förbi varje dag.
Det blev många olika människor som gästade mitt liv. Världen består av oupptäckta vänner, tänkte jag och pratade med folk på bussen, på Seven eleven, på jobbet, ja överallt. 
Ändå kände jag mig ensam och som en udda fågel. En hel del killkompisar cirkulerade runt mig, och jag saknade något...som jag inte visste vad det var.
Förrän...
Efter att ha velat ett tag köpte jag en valp av rasen Yorkshireterrier. Han följde mig vart än jag gick, till och med till jobbet och gymet. Vi var ett team, det bästa som fanns. Jag älskade honom.
Långsamt lärde jag mig att njuta av ensamheten, att gå ut i naturen och bara vara. Ute i skogen var det bara jag, Timmy och djuren. En gång hade jag lärt mig namnen på fåglarna, blommorna och allt annat som fanns därute, och med stor njutning lärde jag mig dem igen. Vi gick rätt ut i skogen och stannade där flera timmar. Betraktade världen.

Mitt liv ändrade sig och min livsinsikt styrde mig till beslut som fick mig att byta trean (utan kackerlackor, men med Faraomyror) jag bytt till mig på samma gata, till en trea i Hammarbyhöjden. Den låg nära Nackareservatet och jag njöt av att börja springa i skogen igen. Timmy såg fram emot våra löprundor lika mycket som jag, och jag började få dåligt samvete för att jag lämnade honom ensam på nätterna.
Emellanåt gick jag hem tidigt från discot, för att ta en promenad genom natten med honom.

Du ser vartåt det barkar va? Jodå, discodrottningen hade tröttnat på ytliga bekantskaper i rökiga lokaler, med musik så hög att man inte hörde vad den andra sade. Det lockade mer att ligga hemma i sängen och gosa med vovven och katterna som jag också skaffat. Det, och skogen, den magiska, mystiska, alltid förlåtande och upplysande. Jag skaffade blomlexikon för att lära mig namnen på blommorna jag såg, och avslutade bekantskaper som tog mer energi än de gav.

Idag kan jag ibland känna mer lycka med att ligga på en sommaräng och prata med blommorna och världen, än att gå på fest och prata med människor. Dock är det så, att i den bästa av världar finns båda sakerna och jag kan välja när och hur jag umgås med båda sorter.

Det blev ett långt inlägg idag. Nu är det godnatt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...