Prästen gick med långsamma steg längs den öde vägen. Gumman bodde alldeles för långt ute på bygden, det var en sak som var säker. Det måste han ändra på. I värsta fall fick han bränna ned stugan. Om hon inte skulle flytta frivilligt så att säga. Han rättade på kragen som skavde som vanligt. Tänk om någon kunde förstå vad detta otyg ställde till med? För att inte prata om den svarta kostymen. Han saknade sin polo och jeansjacka. Utlandsresan hade kostat massor, men varit värd varenda sekin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.