Sittande på bryggan såg jag hur ringarna i vattnet närma sig min fot. En fisk hoppade upp och slog med stjärten mot vattenytan när den föll ned igen. Näckrosen jag riktat mig in på var inte långt bort nu. Växten gungade när jag reste mig och slog med båtshaken mot den. En, två, tre gånger tog jag sats och hackade den skarpa spetsen mot stjälken. Om jag bara kunde få av den skulle resten säkert lösa sig av sig själv. I värsta fall fick jag väl hoppa i vattnet, även om det kändes ganska kallt och såg äckligt mörkt ut.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.