19 juli 2014

En början-690

En arvinge, tänkte Georgette. Hur ska jag få till en sådan när Karl inte ens behagar vara hemma tillräckligt länge för att vi ska sova tillsammans. Hon tittade ut över den stora farmen och log när hon såg hästarna som galopperade sida vid sida i hagen. Det var de som höll henne uppe. Tack vare Karls omsorger hade hon det hundra gånger bättre nu. Som en fågel i bur. Exakt så skulle jag beskriva mig själv just nu. En gyllene bur med rostigt lås. Ett barn skulle säkert vara lösningen, tänkte hon och stängde de stora glasdörrarna efter en sista blick ut över balkongen som sträckte sig längs hela huset.
Hon drog draperiet som omgärdade sängen åt sidan och lade sig i den. Klänningen var obekväm och frasade. Tur att den hade hennes älsklingsfärg lavendelblå i alla fall. Det gjorde smärtan lättare.
Ett plingande störde hennes tankar och hon reste sig upp till sittande. Karls mamma hade kommit med diligensen i morse och satt fart på betjänterna. Det var skrämmande att kvinnan såg ut att vara i tjugoårsåldern trots att hon säkert passerat femtio. Georgette hade dock sett djupa rynkor på hennes nacke som om allt skinn dragits ihop med en stor klämma och sytts ihop.
Steg hördes utanför dörren och Georgette hann knappt resa sig innan den svängde upp.
"Hörde du inte klockan?", fräste kvinnan som såg ut att vara klippt ur Paris senaste magasin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...