"Du vet vad du ska göra", viskade rösten, och en svag doft av lavendel kändes i luften. "Slå hårt och glöm inte att se till att han är död. Inga vittnen."
"Han är ju bara barnet", sa jag och följde killen framför mig med blicken. "Vad har han gjort egentligen för att utsättas för ett sådant intensivt hat?"
Rösten hummade på en visa jag hört en gång för länge sedan.
"Hur gammal är han?" fortsatte jag utan att vänta på svar. Jag fick ändå aldrig några. Hade aldrig fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.