Det verkar som om mitt liv bara består av siffran tre ibland. Jag hade tre missfall innan jag fick mina tre mirakel, och ofta när jag gör mig illa, händer det tre gånger.
Så ock denna gång.
Förra veckan fick jag reda på att jag har Borrelia och inledde en penicillinkur, igår när jag ville snabba mig på in i rummet klockan tre på natten för att Razzel yrade av feber, händer det som inte får hända - jag körde in lilltån i ett ben på pallen som stod där den inte ska stå. Svärande, skrikande och med huvudet fullt av tankar på mitt kommande jobb, hoppade jag omkring i rummet och kämpade för att inte gråta, men gjorde det ändå till slut. Det gjordes helvetes ont, jag lovar. Peter suckade och svor han med, tyckte jag var klumpig och fällde en massa dumma kommentarer som inte tröstade ett dugg.
Han går själv omkring med en blå stortå efter en liknande händelse. Han muttrade att jag var världens klumpigaste och att jag alltid hade för bråttom.
Inget man vill höra när tån bultade av smärta och jag slagit på mig själv flera gånger för att jag haft för bråttom.
Nu väntar jag på tredje händelsen som i och för sig redan hänt. Jag kommer att förlora flera tusen på grund av det här. Dagens storstädning kan jag omöjligt genomföra och frågan är hur lång tid det tar att bli bra igen. Hm...är det månntro livet som ber mig sakta ned farten i livet?
Nåväl. Dagens stora uppdrag blir att köra kattungen (som i och för sig inte riktigt är någon kattunge längre eftersom hon är sex månader) till veterinären för sterilisering. Jag provade att köra nu på morgonen och det går hyfsat, om än stökigt. Jag får gasa med hälen.
Ha en bra dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.