Solsträckta stränder lockar inte längre. har väl egentligen aldrig gjort. Jag älskar att bada men det andra gör mig uttråkad. Såvida jag inte gör något aktivt, spelar boll eller något.
Med långa, spänstiga steg springer jag uppför backen, vänder och trippar ned halvspringande på tå.
Solen har gömt sig bakom gråa regntyngda moln och kyliga vindar viner runt min otränade kropp.
Det är länge sedan jag gjorde något dylikt, och jag andas in med djupa andetag som får mig att le.
Några fåglar kvittrar och en kvinna kommer ridande på en häst. Frukosten halkar omkring i magen och tungan känns som ett läskpapper i munnen. Dofterna strömmar mot mig när jag springer uppför backen, och alla är inte angenäma.
Väl hemma igen pustar och frustar jag, duschar iskallt, galet nöjd med mig själv.
Nu börjar vägen till mitt nya aktiva liv.
Det röda märket på min mage har halverats och jag har inte ont i huvudet, men mår lite illa av medicinen. Borrelian verkar lämna mig obemärkt, smygande lika snyggt som hen attackerade min kropp.
Strax dags för frukost och klippning av rufsiga hundar.
Barnen sitter framför dagens teveprogram och jag funderar på hur jag ska få dem att också börja träna.
Igår kväll spelade vi minigolf och njöt av glass och varandras sällskap. Razmus var en dålig förlorare och surade resten av kvällen. Ändå kom han tvåa.
Ha en underbar dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.